Soluppgång

Han är min soluppgång. Plötsligt fanns han mitt i min livsväg och visade så tydligt att han vill vara just här. Och jag känner kärleken växa i mig som en soluppgång - större, ljusare och varmare för varje dag. När jag tillåter hans kärlek och lust känner jag mig alldeles gudomlig. När han rör mig blommar jag av lust och glittrar.

På något sätt har jag inte tillåtit mig att älska och bli älskad på det här sättet förut. Det har funnits ett motstånd i mig. En skuld. En känsla av att inte duga, inte vara tillräcklig. Tillräckligt vacker, smart, rolig, sexig... ja, allt det där. Jag kunde ge kärlek i massor. Men inte ta emot gränslöst.

Jag hade bestämt mig för att följa min egen väg. Att ta mig igenom mörkret ensam och bygga en ny start, en ny frid, för mig och barnen. Startdatum var planerat och alla mentala förberedelser i full gång.

Nu ÄR jag på gång. Mitt i stormen. Och jag är så oändligt full av tacksamhet för sällskapet.