Susande tankar

Det virvlar i huvudet idag. Av längtan. Av lust. Det känns som om jag går omkring i en puppa nuförtiden. Ett tunt skal omkring mig som tillåter mig att fungera i vardagen och skyddar mitt inre så att det kan susa och virvla fritt därinne. Men det jag tänker är förbjudna tankar.

Jag tänker att jag vill lämna honom. Att jag vill hitta en ny framtid. Men jag vill inte lämna barnen. Åh, mina underbara små! Små händer, mjuka kroppar och stora tankar.

Tankarna på att lämna honom dök upp för så länge sedan. Kanske har de varit med från allra första början? Jag förstår bara inte hur det kan ha gått så lång tid. Att jag har tillåtit oss att bli en familj. Men det har funnits och finns så många härliga stunder. Dagar då lyckan lyser bländande starkt.

Och så tänker jag att det kanske är jag behöver förändras. Att felet ligger i min oförmåga att anpassa mig. Men mina närmsta vänner säger att jag har försökt tillräckligt länge nu. T säger till och med att jag kommer bli sjuk (ha! sjukare...) om jag fortsätter.