Känselspröt

Hösten brukar vara nystartstid för mig. Efter tröga, varma sommardagar kommer en våg av energi och fantasi. Ny lust att skapa, sätta igång och planera. Hmm. Jag väntar fortfarande på den där känslan. Jag kan känna aningar av den i bröstet, men den slår inte igenom.

Kanske är det för mycket skolstartsvirus i luften bara? Fast det känns mer som att sitta fast i snigelslem. Jag vill, men sitter fast och ingenting "blir av" som jag skulle vilja.