Jag har alla ingredienser för ett lyckligt liv. Två underbara barn, en sambo som åtrår mig, ett härligt hus med vänliga grannar, ett skönt jobb med trevliga kollegor. Jag har många förutsättningar att ta del av världen omkring mig.
Varje ny dag bär med sig sin egen unika glädje. Det finns så mycket att vara tacksam för.
Är det därför som det är så svårt att förklara, eller ens erkänna, den tunga känslan av nedstämdhet och håglöshet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar