Med djävulen på axeln

Solen bränner suddiga fläckar på hornhinnan och det borde vara en lycklig dag. Djävulen på min axel vill ändå inte släppa taget och hånar studsigheten i stegen och säkerheten i rösten, men allt han åstadkommer idag är en flackande blick. Irriterande, men inte hindrande. Önskar att jag kunde andas djupt, slappna av och släppa in världen. Önskar att drömmarna inte handlade om flykt till ett annat liv, en annan partner, ett annat utseende och en annan hobby.

Jag kastar upp armarna i luften och slänger mig i snön. Rullar runt några varv och tittar rakt upp i skyn. Himlen är så blå att det gör ont. Sådär, nu skakade jag av mig djävulen för en liten stund.